Talspråk
Först tog jag fram en vagn som rullade utan speciellt mycket friktion och som hade en utskjutbar fjäder. Därefter tog jag fram en näst-intill friktionsfri bana som vagnen skulle åka på, gav den en lutning genom att luta den mot en ställning, såg till att den stod stabilt och mätte dess lutning. Jag satte dit ett stopp längst ner på banan och ställde en rörelsesensor vid slutet av banan så att den var i nivå med banan. Jag kopplade sedan in rörelsesensorn till ett interface som skulle samla in all data om vagnens rörelse. Ett datorprogram skulle sedan samla in datan, ställa samman informationen och presentera den i form aven s-t-graf.
Efter att jag ställt upp allting fällde jag ut vagnens fjäder, ställde den på banan så att den lutade med fjädern på stoppet. Jag satte igång rörelsesensorn och samlade ca. 10-15 sekunders data när vagnen var i vila. Därefter fällde jag in fjädern och ställde tillbaka den på banan så att den nu infällda fjädern lutade mot stoppet. Sedan satte jag igång rörelsesensorn och sköt iväg vagnen genom att slå lätt på knappen som skjuter iväg vagnens fjäder med en linjal. Efter att den studsat så pass många gånger att den återigen hamnade i vila stannade jag rörelsesensorn.
Efter att jag ställt upp allting fällde jag ut vagnens fjäder, ställde den på banan så att den lutade med fjädern på stoppet. Jag satte igång rörelsesensorn och samlade ca. 10-15 sekunders data när vagnen var i vila. Därefter fällde jag in fjädern och ställde tillbaka den på banan så att den nu infällda fjädern lutade mot stoppet. Sedan satte jag igång rörelsesensorn och sköt iväg vagnen genom att slå lätt på knappen som skjuter iväg vagnens fjäder med en linjal. Efter att den studsat så pass många gånger att den återigen hamnade i vila stannade jag rörelsesensorn.
Passiv form
Till detta experiment användes en vagn med en utskjutbar fjäder och en bana, vilken lutades mot en ställning och vars lutning mättes, båda utan speciellt mycket friktion. I början av banan (längst ned) fästes ett stopp och i slutet av den (längst upp) ställdes en rörelsesensor som var i nivå med banan. Rörelsesensorn kopplades med hjälp av ett interface till datorn. Mätdatan samlades ihop av ett datorprogram med vars hjälp s-t-grafer ritades upp utifrån den data som interfacet förmedlade till det.
För att utföra själva experimentet togs först ca. 10-15 sekunders mätdata av vagnen när den, med fjädern utfälld och riktad mot banans stopp, var i vila. Därefter fälldes fjädern in och vagnen ställdes återigen på banan så att fjädern (nu infälld) var riktad mot stoppet och så att vagnen var i vila. Mätdata av vagnen samlades in från det att den sköts iväg (detta genom att fjädern på plats fälldes ut) till det att den återigen befann sig i vila.
Kännetecken för en text skriven i talspråk är att den utgår ifrån en/flera människor och ord som "vi", "jag" och "oss" förekommer ofta. Dessa är underförstådda i en passiv text. Vad gäller en text skriven i passiv form så utgår den från själva handlingarna och verben slutar också ofta på -s (ex. Vagnen skjutsades iväg).
Meningsuppbyggnaden i de olika texttyperna skiljer sig också från varandra då en text skriven i talspråk ofta innehåller meningar som börjar med ett personligt subjekt, medan texter skrivna i passiv form innehåller meningar som ofta tenderar att börja med det som i den personliga texten var objekt . Ex:
"Jag mätte lutningen." kontra "Lutningen mättes", där "Jag" är ett personligt subjekt och "lutningen" är ett objekt. Objektet "lutningen" blir den passiva meningens subjekt.
Den största skillnaden mellan de två texterna ovan tycker jag är var läsarens fokus hamnar. I texten skriven i passiv form ligger fokus på själva experimentet, medan det i texten skriven i talspråk hamnar mer på skribenten. En konsekvens av detta är att resultatet av ett experiment som beskrivs på ett talspråkligt sätt verkar vara mer beroende av vem som utför det medan ett experiment som beskrivs i passiv form verkar mer allmängiltigt. En annan skillnad är auktoritets-nivån i de olika texterna. Den första texten känns väldigt oprofessionell och det man läser verkar inte vara speciellt viktigt. Den andra texten får en däremot att känna att allt man läser är viktigt och intrycket blir mer professionellt.
Texten skriven i talspråk är dock mer sympatisk och inbjudande än den andra texten, vilken känns opersonlig och rätt så tråkig. Men eftersom det trots allt är ren information som man vill få ut ur metoddelen i en labbrapport så spelar detta inte någon speciellt stor roll, utan det är viktigare att texten är informativ och att experimentet som beskrivs ligger i fokus.
För att utföra själva experimentet togs först ca. 10-15 sekunders mätdata av vagnen när den, med fjädern utfälld och riktad mot banans stopp, var i vila. Därefter fälldes fjädern in och vagnen ställdes återigen på banan så att fjädern (nu infälld) var riktad mot stoppet och så att vagnen var i vila. Mätdata av vagnen samlades in från det att den sköts iväg (detta genom att fjädern på plats fälldes ut) till det att den återigen befann sig i vila.
Analys
Kännetecken för en text skriven i talspråk är att den utgår ifrån en/flera människor och ord som "vi", "jag" och "oss" förekommer ofta. Dessa är underförstådda i en passiv text. Vad gäller en text skriven i passiv form så utgår den från själva handlingarna och verben slutar också ofta på -s (ex. Vagnen skjutsades iväg).
Meningsuppbyggnaden i de olika texttyperna skiljer sig också från varandra då en text skriven i talspråk ofta innehåller meningar som börjar med ett personligt subjekt, medan texter skrivna i passiv form innehåller meningar som ofta tenderar att börja med det som i den personliga texten var objekt . Ex:
"Jag mätte lutningen." kontra "Lutningen mättes", där "Jag" är ett personligt subjekt och "lutningen" är ett objekt. Objektet "lutningen" blir den passiva meningens subjekt.
Den största skillnaden mellan de två texterna ovan tycker jag är var läsarens fokus hamnar. I texten skriven i passiv form ligger fokus på själva experimentet, medan det i texten skriven i talspråk hamnar mer på skribenten. En konsekvens av detta är att resultatet av ett experiment som beskrivs på ett talspråkligt sätt verkar vara mer beroende av vem som utför det medan ett experiment som beskrivs i passiv form verkar mer allmängiltigt. En annan skillnad är auktoritets-nivån i de olika texterna. Den första texten känns väldigt oprofessionell och det man läser verkar inte vara speciellt viktigt. Den andra texten får en däremot att känna att allt man läser är viktigt och intrycket blir mer professionellt.
Texten skriven i talspråk är dock mer sympatisk och inbjudande än den andra texten, vilken känns opersonlig och rätt så tråkig. Men eftersom det trots allt är ren information som man vill få ut ur metoddelen i en labbrapport så spelar detta inte någon speciellt stor roll, utan det är viktigare att texten är informativ och att experimentet som beskrivs ligger i fokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar